Dagen Vilhelm Moberg gick för att söka sömnen utan slut

Vilhelm Mobergs död

“Klockan är tjugo över sju. Jag går att söka i sjön, sömnen utan slut. Förlåt mig, jag orkade inte uthärda.”

Med de orden avslutade Vilhelm Moberg ett brev som han lämnade till sin fru den 8 augusti 1973, tolv dagar före sin 75-års dag och på dagen 43 år sen. De var hans sista ord. Han tog sen sitt liv i sjön utanför sitt hus i Söderäng på Väddö i Roslagen.

Moberg hade under de sista åren av sitt liv svårt att skriva, vilket kan ha bidragit till att han valde att avsluta sitt liv. I ett brev till sin vän och förläggare Ragnar Svanström skrev han ett tiotal dagar före sin död:

När jag går min dagliga skogspromenad och kommer förbi min skrivstuga, skär det mig i hjärtat. Därinne skulle jag ha suttit i sommar och fortsatt arbetet på tredje delen av min svenska historia…

Efter sig lämnade Moberg sin fru Margareta och fem barn. Han lämnade också efter sig ett enormt litterärt avtryck och ett minst lika stort avtryck i den svenska samhällsdebatten. Som skönlitterär författare var han älskad. Som samhällskritiker hatad av makten.

Moberg framhöll själv hur nödvändigt det blivit för honom att ”envist hålla fast vid de elementäraste sanningarna och rättsbegreppen och åter och åter upprepa de självklara tingen.”

De självklara tingen för honom kan nog sammanfattas bra i ordet frihet, vars innebörd han ger en närmare förklaring av här:

“Enligt den totalitära ideologin — den nazistiska och den kommunistiska — är vi människor statens egendom, och i egenskap av statsägda varelser uppnår och åtnjuter vi den sanna friheten. Vår uppgift i totalstaten är i första hand att vara medborgare och nyttiga och effektiva delar av ett kollektiv. Men för min del ansluter jag mig till den äldre och ursprungliga tolkningen av innehållet i ordet frihet. Jag ansluter mig till dem som menar att vi människor icke är skapade till att vara objekt för statsnyttan. Ingenting kan rubba mig ur den övertygelsen och tron, att vårt liv är helt vårt eget — att människolivet från vaggan till graven är ett mål i sig självt.”1Motståndsmannen Vilhelm Moberg av Johan Norberg

Kampen mot överheten – mot staten och totalitära ideologier i alla dess former – var Vilhelm Mobergs största drama, en kampanj han förde hela sitt liv.

Läs mer om den kampen i den här fina artikeln skriven av Johan Norberg. I Vilhelm Moberg och politiken hittar du mer om hans syn på politiken.

Moberg talade ofta om den svenska friheten, inte minst under andra världskriget, till exempel i ett tal på svenska flaggans dag, 6 juni 1944:

Det svenska
  • Facebook
  • Twitter

Allt det som hotade denna frihet såg han som sin skyldighet att bekämpa, och han gjorde det med pennan och rösten som vapen. Han såg det som sin egen och andra diktares uppgift att vara det “svidande salt” som “bevarar samhällskroppen från förruttnelse”.

Jag kan bara konstatera att det råder stor brist på svidande salt i dagens Sverige. Lukten av förruttnelse är påtaglig. Det är lukten av korruption, lögner och maktbegär. Det är lukten av rädsla, polarisering och falsk solidaritet. Det är lukten av ett samhälle där staten gjort sig själv till självändamål på bekostnad av individens frihet.

“Friheten är icke någonting en gång för alla givet. Den måste förtjänas, försvaras och erövras på nytt, om den förloras.” – Vilhelm Moberg

Den svenska friheten – individens rätt att råda sig själv – måste förtjänas och försvaras av varje ny generation som bebor detta land. Men Sverige är inte bara de levande svenskarnas land, utan också de dödas – de som kämpat för denna frihet genom seklerna. Han skriver i Svensk strävan, en försvarsskrift utgiven under andra världskriget:

Sverige är vårt, det är sex och en kvarts millioner levande svenskars land. Men det är även de dödas land, deras som byggt upp det åt oss från början och lämnat oss sitt verk att förvalta och förkovra. De döda är åtskilliga millioner flera än vi. De har mycket att säga oss nu, och vi är skyldiga att lyssna till dem. Vi lyssnar till dem genom att minnas vad de uträttat och genom att värdesätta deras strävan. De kan icke mera värja sitt verk. Det åligger oss.
  • Facebook
  • Twitter

Idag, på årsdagen av hans död, ägnar jag en extra tanke åt Vilhelm Moberg och hans gärningar.

Vilhelm, jag lyssnar till dig. Jag minns vad du uträttat. Jag värdesätter din livslånga strävan efter friheten och sanningen. Så länge jag lever kommer jag att värja ditt verk, och det verk mina förfäder lämnat åt mig att förvalta och förkovra, så att jag i min tur en dag kan lämna det vidare till mina barn.

Det är idag 43 år sen du tog ditt liv, många fler år än jag själv varit i livet. Men än lever din ande.

Källor   [ + ]

Författare: Daniel Sjöberg

Daniel är en av initiativtagarna till, och projektledare för, Projekt Moberg. Han är annars entreprenör, skogsman och friboren bonde på en egen liten gård. Intar stora mängder svart kaffe.

Kommentarer